Vad är det som är så viktigt att få gjort egentligen? Vad är vilja och vad är bara borden/måsten?

Klockan är strax över 23. Regnet faller utanför och mörkret har lagt sig. Det har blivit så grönt och det doftar sådär försommaraktigt ute. Luften har varit kvav under dagen.

Tänk om livet inte behövde vara svårare än så? Tänk om det enda vi behövde använda var våra sinnen.

Denna dagen ett liv...

Hur känner jag mig nu?

Tjock, tung. Extra på höfter, mage, lår, armar. Överfylld. Illamående. Orolig. Rastlös. Svullna kinder. Vattnig. Förstoppad. Trög vätskeförbrukning. Gråtfärdig. Ångest. Skamfylld. Brustet hjärta. Ful. Äcklig. Värdelös. Tittad på. Hopplöst fall. Dallrig. Ledsen. Ensam. Lämnad. Rädd för att göra fel. Rädd för att skada eller såra. Stor. Arg på mig själv. Vill skada mig själv. Trött. Vill hem. Vill gå ner i vikt. Vill prata med någon, helst Jenna just nu. Vill vara hungrig. Förtjänar inte mat. Något i livet saknas. 

Jag är tacksam över att kunna gråta. Glad över de stunder jag kan skratta utan ansträngning. Att kunna acceptera skuldkänslor och fel. Kunna drömma utan en konkret bild. Stänga ögonen och se det som jag vill se. Resa utan att betala. Närma mig skratt till det som tidigare var en katastrof och samtidigt inte förneka att det kanske är så.

Det här är en söndag då jag helt släppt mig fri. Ingen träning eller tvångspromenad finns ännu planerad. Det är ovant, för vad ska jag nu ägna mig åt istället? Borde jag inte ta en lång cykeltur nu när det är så vackert väder? Plocka vitsippor och sätta på mina mor- och farföräldrars grav. Kan jag inte bara göra det som faller mig in? Jag ägnar ju så många andra dagar åt att ränna hit och dit så skadar det verkligen att göra det motsatta en dag?

JA! LIVSFARLIGT!