Ska inleda med att skriva en tråkig, liten text om vad jag gillar mest med den här tiden på året. Sommaren. För nu får man väl ändå lov att säga att den är här. Där jag befinner mig i alla fall.

Alla minnen. Från barndomens lättsamma lekar med barfotaspring i gräset, picknickar, hopp och skutt i vattnet, hästhagar och allt det andra som skulle kunna göra denna lista över en meter lång.

Det eviga gröna och naturen i övrigt. Alla vackra blommor och växter. Den stilla luften i sommarkvällen. Solen som värmer. Himlen som är klar (åtminstone vissa dagar). Fåglarnas kvitter och myggornas surr (nej kanske inte det sista). 

Och så allt det andra. Doften av grill, umgås med familjen och vännerna, kubbspel på släktträffen, bad, utflykter och kanske någon liten resa.

Ja, flum flum. Hur mycket som helst finns det. Är i vilket fall tacksam över att få ha vuxit upp på ett ställe där jag fått uppleva så mycket av det fina i sommaren. Det jag saknar, nu när jag bor i stan, är att bara kunna gå ut genom dörren utan skor, ställa sig eller gå i det mjuka gräset och bara lyssna på tystnaden en sommarkväll. Men man får göra det bästa av det - grönområden, blommor och vatten finns ju i stan också.

Men lite extra passar jag på att njuta av naturen nu när jag är på besök i mina föräldrars hus.

Vad har annars hänt under de senaste dagarna då? Lite kort:

I torsdags var det avslutning med teatergruppen. Blev en ganska intensiv och tuff lektion men rätt rolig, och efteråt var vi ett par stycken som gick och tog en öl. Att spela teater är och har varit väldigt givande, så funderar på att kanske fortsätta även efter sommaren. Beror lite på hur det blir med mitt jobb och så.

Sedan i fredags har jag varit "gräsänka" då Han med stort H (från och med nu kallar jag honom Nicke) åkte för att jobba över helgen (han jobbar på annan ort under vissa perioder). Men har inte känt mig särskilt ensam för det. På fredagskvällen körde jag och Sara en bowlingmatch (jag förlorade såklart) och efteråt mötte vi upp Emma, hennes sambo och några av hans arbetskamrater på en pub. 

På lördagen hade jag en hel del sömn att ta igen och det var skönt att få sova uut! Hade inga speciella planer för dagen förutom att åka hem till pappa (mamma är utomlands med min syster Bea) och grilla, kolla Eurovision och så. Blev en väldigt lugn och trevlig kväll, pappa är verkligen duktig på att grilla.

Dock är han inget vidare TV-tittarsällskap haha, efter ungefär fem låtar tvärsomnade han så jag fick ensam sitta och bita på naglarna av spänning (haha ja, jag tycker faktiskt Eurovision är skitspännande fortfarande) under röstningspoängen som ju tillslut visade sig leda Mums-Måns till segerplatsen. Tycker nog faktiskt att låten förtjänade att vinna, passade rätt bra i kvällens tema också.

Idag är det söndag och jag har ont i magen. Får skylla mig själv, var sjukt sugen på nötter igår och hällde i mig jag vet inte hur mycket till Eurovision. Så magen är lite arg på mig nu. 

Annars så har jag sprungit ett fint och ganska långt pass på förmiddagen idag. Dock inte i närheten av så långt som förra söndagen, hehe. Tack och lov för det. 

Har märkt att sedan jag minskade på träningen så har den generellt blivit mycket roligare. Är som att jag på nytt upptäckt tjusningen med och börjat se fram emot den, ibland kanske dock lite för mycket. När tankarna börjar snurra om att börja lägga till fler pass i veckan igen får jag sätta ner foten och säga nej på en gång. Jag vet att det bara kommer att spåra ur. Den tid jag lägger ner på träning känns, just nu åtminstone, precis lagom för både kropp och själ. 

Mycket mer speciellt idag händer inte. Har hadnlat lite för veckan, käkat av gårdagens rester och nu väntar jag på att pappa ska komma med pizza.

Min fotbehandling har börjat verka lite också, svårt att låta bli att peta bara..