Direktlänk till inlägg 3 maj 2015
Jag är tacksam över att kunna gråta. Glad över de stunder jag kan skratta utan ansträngning. Att kunna acceptera skuldkänslor och fel. Kunna drömma utan en konkret bild. Stänga ögonen och se det som jag vill se. Resa utan att betala. Närma mig skratt till det som tidigare var en katastrof och samtidigt inte förneka att det kanske är så.
Det här är en söndag då jag helt släppt mig fri. Ingen träning eller tvångspromenad finns ännu planerad. Det är ovant, för vad ska jag nu ägna mig åt istället? Borde jag inte ta en lång cykeltur nu när det är så vackert väder? Plocka vitsippor och sätta på mina mor- och farföräldrars grav. Kan jag inte bara göra det som faller mig in? Jag ägnar ju så många andra dagar åt att ränna hit och dit så skadar det verkligen att göra det motsatta en dag?
JA! LIVSFARLIGT!
Jag försöker att testa mitt minne lite. Det känns som att halva detta år bara har flugit förbi och när jag sitter här och försöker att tänka tillbaka så blir det bara som en tom lucka. Så, nu får jag ta och fundera lite här.. I februari fick jag ...
Meningen med livet, kall, livsuppgift osv.. Ord som cirklar runt i mitt huvud i princip dygnet runt nu. Inte för första gången heller.Det var nog inte förrän för ett par år sedan som jag började tänka på det. Innan handlade det mesta om vad som var k...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | |||||||
4 |
5 | 6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 | 13 |
14 |
15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
31 | |||
|