Jag är så rädd för att gå upp i vikt. Tror att jag själv innerst inne egentligen blir mindre och mindre rädd för var dag som går, men är så svårt när alla runt okring ständigt ska kommentera. 

Vet inte hur många kommentarer jag fått om min kropp på sistone. Positiva, mindre positiva och nånstans däremellan. Båda mina systrar vet hur mycket problem jag haft med maten under de senaste åren. Ändå ska de tjata om vikt hela tiden.

Under förra helgen hälsade jag på Bea och jag vet inte hur många gånger som hon stod och ojade sig över sin "stora" mage och jämförde sig med mig som är så "smal och fin". I fredags sov Jenna över hos mig och kommenterade min "smala, fina midja" medan hon stod framför helkroppsspegeln och klämde besvärat på sig.

"Om jag blir fri från mitt tvång så kommer jag troligen att gå upp i vikt, så snälla - säg inte att jag är smal nu eftersom jag bara kommer att känna mig fet senare då", sa jag till båda och då skämdes de nog lite. Men jag vill verkligen inte höra en massa om hur min kropp ser ut, i alla fall inte viktrelaterade saker. Vill inte bli sedd som en vikt, som om det är det enda som är intressant med mig. Som en dramaserie som man följer med spänning. Jag är mer än så. 

Har varit så uppe i varv med saker på sistone, vet inte vad det är jag gjort som tagit sån tid egentligen. Men har i alla fall haft svårt att bara sätta mig ner och koppla av på kvällarna. Och när jag väl gjort det har jag varit så slut att jag inte haft energi till att skriva, haha..

Nu är väl i alla fall hösten här, även om det är en ganska varm period just nu. Jag gillar den här delen av hösten, början liksom. Får så mycket minnen. Från när man var barn och en ny termin började. Inte bara för skolan utan också för alla eftermiddags/kvällsaktiviteter. Kör, teater, stall, orientering...

När man på helgerna gick ut i skogen och såg träden bli allt gulare/rödare. Den där doften av blöt höstskog. När man plockade blåbär och bakade paj på när man kom hem. Kantarellerna i farmors kök. Hur kvällarna blev allt mörkare och regnigare, men desto ljusare och varmare blev det inomhus. 

Ja, hösten är inte alls så dum egentligen och vips så är ju julen snart här också. Därefter kommer alla de där tråkiga månaderna, men det ska vi inte tänka på nu.

Den här helgen har vi i alla fall varit nere i Småland på kräftskiva hos släktingar. Jenna sov som sagt över hos mig på fredagen, och på lördagen åkte vi ner dit tillsammans med mamma och pappa. Blev en riktigt trevlig tillställning. Både egenfångade och köpta kräftor. Har tidigare inte riktigt fattat hur man äter kräftor, men nu lärde jag mig att göra mer på rätt sätt och då blev det riktigt gott!

Har, under den mesta av tiden, känt mig väldigt glad och avkopplad. Tyckt att det varit riktigt trevligt att få umgås med människor. Kanske för att jag under veckorna är så isolerad i min lilla lägenhet (eller så liten är den väl inte iofs) och på jobbet mest sitter ensam inne på ett kontor. Vet att jag borde försöka komma ut och träffa folk oftare, men är så svårt när man.. Äh, jag vet inte.

Nu på söndagen åkte vi i alla fall hem igen och jag är tillbaka i min lya och borde varit i säng för längesen. Bäst jag försöker ta mig dit så fort som möjligt. Imorgon börjar en ny arbetsvecka med stressiga vardagar och gud vet allt. Men kanske överlever jag även denna.

Nattikatti.