Visssadagar känner man bara för att skjuta sin spegelbild och gräva ner sig tio meter under jorden. Hela kroppen tycks vara svullen och magen spänd som en ballong. 

"Nu måste jag börja ett nytt liv, kanske prova ta bort ditt och datt från tallriken och...". Nej vänta, varför? Bara för att en dag känns hopplös betyder väl inte att hela livet måste ändras på? Hur "nyttigt" jag än lever så kommer dåliga dagar att komma. Tar jag det bara lugnt och försöker göra så sunda val, för såväl kropp och själ, som jag kan just nu så kommer morgondagen förmodligen att vara bättre.  

3-4 gånger i veckan tillåter jag mig själv att träna. Oftast är passen 60 - 90 min beroende på vad jag känner för. Jag försöker anpassa nivån till den dagsform jag är i. Det ska inte kännas som döden att gå till gymmet, ut i spåret eller var jag nu väljer att träna. Kan bli på vardagsrumsgolvet ibland. 

Idag hade jag träningsdag och valde gymmet. Kände (jättekonstigt nog..) inte för att springa utomhus. Dock har värken i benen sen söndagens äventyr inte riktigt gått över än så fick ta det väldigt lugnt. Men gick rätt bra ändå.

Efter gymmet blev det till att kolla på Eurovision semifinalen med Honom. De flesta låtarna höll väl samma (ganska trista) stil som vanligt men Finland (på riktigt, inte för att jag försöker vara ädel), Estland och Belgium var de som gick hem hos mig.

Både idag och igår morse har jag haft otroligt svårt för att överge  den sköna sängen. Därför ska jag väl försöka komma i säng åtminstone några minuter innan midnatt ikväll. 

Så ja, hade en del annat på hjärtat men det får nog räcka för ikväll.