Meningen med livet, kall, livsuppgift osv.. Ord som cirklar runt i mitt huvud i princip dygnet runt nu. Inte för första gången heller.

Det var nog inte förrän för ett par år sedan som jag började tänka på det. Innan handlade det mesta om vad som var kul, spännande osv. Men sedan började jag helt plötsligt ifrågasätta allt. 

Förut var framtiden mest en vision och nu känns den som en uppgift. En uppgift som jag inte vet vad jag ska göra med eller ens vad det är. Faktiskt vet jag inte ens om jag vågar tänka på det. Men jag försöker. Tanken finns ju där och vill komma fram oavsett om den är rolig eller inte. 

Ofta vänder jag ögonen utåt och tittar på de omkring mig. Vad brinner de för? Vad tycks vara deras kall i livet oavsett om de vet det själva eller inte? 

Det finns de som brinner för sina djur, och särskilt då hästar. En ser skriva som sitt mål och passion i livet. En annan brinner för att bygga muskler. En har datorspel som roligaste sysselsättning. En i familjen brinner för att jobba med människor (hon är utbildad inom vården). Några brinner för sina jobb och karriärer. Någon älskar att resa och upptäcka nya olika platser. Någon lever för sin familj och sina hundar osv osv...

Om någon skulle beskriva min passion så skulle de antagligen säga löpning. Det är vad de förknippar mig med av någon anledning. 

Ser jag det själv som något jag brinner för? Både ja och nej. Roligt? Ja. Mitt mål i livet? Nej. 

Men vad är mitt mål i livet då? Vad vill jag ha gjort när jag ligger på min dödsbädd? Den frågan stressar mig oerhört mycket för det känns som att det måste vara något fantastiskt. Kanske något stort jag gjort för världen eller något annat specielkt. Men vad? Jag vet inte. Jag har varit inne på många saker men aldrig direkt funnit något tydligt svar. 

Jag vill ju såklart fylla mitt liv med lycka. Som jag var inne på i mitt förra inlägg värdesätter jag just nu vänner och kärlek väldigt starkt. Jag drömmer om en familj, som så många andra. 

Och utöver det... Vad vill jag göra för mig själv? I princip hela livet har jag haft många "osynliga" intressen eller vad man ska kalla det. Jag älskar olika former av skapande. Jag är tyvärr ingen talang på något av områdena men jag älskar att spela piano (både eget och andras), skriva (mest tankar och fakta, litterärt kan också vara kul men inte lika mycket min grej), spela teater och uppträda (det jag nog gillar mest). Ibland gillar jag att måla också.

Jag vet bara att jag kommer att ångra mig om jag lägger ner allt detta, men samtidigt kan jag ju inte satsa på en megakarriär inom allting. Det orkar jag inte. Det har tyvärr gjort så att jag i långa perioder har tappat allt intresse för ovanstående för att jag känner att jag "ändå inte kommer kunna välja något att bli något i". 

Jag hörde talas om det fenomenet för ett tag sen. När man har för mycket att välja på och att det då istället ofta resulterar i att man inte väljer något alls - för att man är så rädd för att välja fel. För ju fler valmöjligheter man har, desto större risk är det ju att någon av de andra som man inte väljer kan vara bättre!

Det är så knepigt.. Men det var väl som Nicke sa. Man måste prova sig fram för att veta. Fel val gör man hela tiden i livet men det är alltid bättre att ta en risk än att stanna kvar och inte veta.

Och just nu är det egentligen bara två val jag har: 1. Välja att satsa helt på något av de saker jag nämnde ovan. Eller åtminstone prova. 2. Välja att satsa på något av det andra som jag har intresse för (t.ex. medicin, socialt arbete) men som kanske inte är lika svårt att få jobb inom och där utbildningsvägen är tydligare. Ägna mig åt det andra på fritiden.

Ett tredje val skulle vara att strunta i alltihop och stanna kvar där jag är nu och försöka göra det bästa av det. Men som det är nu ser jag det inte som ett alternativ.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker att testa mitt minne lite. Det känns som att halva detta år bara har flugit förbi och när jag sitter här och försöker att tänka tillbaka så blir det bara som en tom lucka. Så, nu får jag ta och fundera lite här.. I februari fick jag ...

Sommarbilder..     Det blev en dag på stranden...     Hittills har jag haft en relativt skön sommar med den tredje veckan semester. Sista nästa vecka..   Har varit på två spaweekends (ena på ett mycket fint slott och andra i en mysi...

Jag inser mer och mer att jag, tyvärr, på ett eller annat sätt tagit mina vänner för givet genom åren. På något sätt räknat med att de alltid ska vara där och inte riktigt tänkt på hur viktiga de är för mig egentligen.    Det är väl nu, när det i...

Mer än ett år sedan senaste inlägget, som var på natten mellan nyår och nyårsdagen. Jag skulle nästan ha kunnat skriva exakt samma inlägg nyårsnatten detta år. Samma tankar, samma önskningar och mål. Med andra ord, inte så mycket har hänt i mitt liv....

Nyss hemkommen från nyårsfirande. 2016 kom för ca 2 timmar sen. Då stod jag, Sara och Alex mitt i staden och tittade på fyrverkerierna. När jag stod där kände jag varken lycka eller sorg. Bara ett visst lugn på något sätt. Troligen för att jag tittad...