Större delen av denna lördag har tillbringats i sängen. Ganska skönt men trodde aldrig jag skulle komma upp. Gick och lade mig någon gång på för- eller sena eftermiddagen och vaknade varje timme, tittade på klockan och bestämde mig för att sova en stund till. Så fortsatte det till 17-tiden någon gång då jag äntligen lyckades komma på benen.

Tänkte att jag måste försöka komma ut lite, så tog en liten promenad i skogen. Anki ringde, hämtade mig strax därefter och vi åkte till mamma och pappa och lagade tacos. Jag kände mig väldigt låg till en början. Lättiriiterad och lite ledsen på något sätt. Förstår inte varför det tagit sån tid för mig att hämta mig efter pappas olycka igår, som ju trots allt slutade väl. De andra verkar mest kunna "skratta" åt det nu, men sen vet man ju inte hur de känner inuti. 

Men så har ju veckan varit stressig redan innan också, och detta kanske på något sätt blev droppen som fick bägaren att rinna över. Jag kan ju inte hantera hur mycket stress som helst nu för tiden utan att kroppen helt enkelt säger "stopp stopp stopp, nu får vi lugna oss ett tag". 

Förr brukade jag ignorera kroppen och fortsätta att köra på som vanligt. Träna lika hårt (helst hårdare), absolut inte missa städningen och gärna få så mycket annat som möjligt avklarat dessutom. Kunde inte säga nej till mig själv, jag var som min egen slav och kände mig maktlös. 

Eller kände och kände.. Jag känner det fortfarande ibland men tycker ändå att tankarna på något sätt blivit lättare att styra. Vad hjälper det att jag storstädar i flera timmar imorgon? Varför ska jag träna mer än vad jag orkar? Varför ska jag löpa en mil, när en halvtimmes - eller kanske bara 20 minuters lugn jogging skulle kännas mycket skönare och mer avkopplande? Gynnas verkligen någon av att jag sliter ut mig? Märker ju att jag får mer vettiga saker gjorda när jag tar det lugnt, än när jag stressar på med en massa saker som egentligen känns helt onödiga.

Senare efter maten ringde Han med stort H och efter ett samtal med Honom kände jag mig mycket piggare och gladare. Tänk vad några ord från en människa kan göra med humöret ibland (både åt det ena och det andra hållet såklart).

Vädret har varit ganska kyligt och regnigt, men var ganska mysigt att sitta hos mamma och pappa på altanen med infravärme och småprata under kvällen. När jag kom hem igen tog jag en liten promenad i regnet och nu sitter jag här vid datorn och huttrar lite. Längtar efter att få krypa ner under den varma filten i sängen med en korsordstidning innan jag somnar. 

Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Honom, kanske åka iväg till min favoritskog och jogga lite försiktigt om benen bär och.. Ja, sen får vi se helt enkelt. Ska i vilket fall försöka göra söndagen så avkopplande som möjligt. 

Gäsp. Nej nu får det nog räcka för idag. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker att testa mitt minne lite. Det känns som att halva detta år bara har flugit förbi och när jag sitter här och försöker att tänka tillbaka så blir det bara som en tom lucka. Så, nu får jag ta och fundera lite här.. I februari fick jag ...

Sommarbilder..     Det blev en dag på stranden...     Hittills har jag haft en relativt skön sommar med den tredje veckan semester. Sista nästa vecka..   Har varit på två spaweekends (ena på ett mycket fint slott och andra i en mysi...

Meningen med livet, kall, livsuppgift osv.. Ord som cirklar runt i mitt huvud i princip dygnet runt nu. Inte för första gången heller.Det var nog inte förrän för ett par år sedan som jag började tänka på det. Innan handlade det mesta om vad som var k...

Jag inser mer och mer att jag, tyvärr, på ett eller annat sätt tagit mina vänner för givet genom åren. På något sätt räknat med att de alltid ska vara där och inte riktigt tänkt på hur viktiga de är för mig egentligen.    Det är väl nu, när det i...

Mer än ett år sedan senaste inlägget, som var på natten mellan nyår och nyårsdagen. Jag skulle nästan ha kunnat skriva exakt samma inlägg nyårsnatten detta år. Samma tankar, samma önskningar och mål. Med andra ord, inte så mycket har hänt i mitt liv....