Känns som en sådan stor sorg att jag ska behöva gå igenom detta själv. Att jag inte vågar berätta och be om stöd från de runt omkring. Att de inte vet att vardagliga småsaker och ord som för dem inte är något speciellt, för mig kan bli något jättestort och svårt. Att de inte vet att leendet på mina läppar egentligen är ett uttryck för sorg och smärta på insidan.

Det enda som jag ser fram emot nu är att den här ångesten och stressen inom mig ska släppa. Kanske dröjer det ett bra tag, men någon gång måste den väl avta? Någon gång måste jag väl kunna fokusera på annat..

(anteckningar från under dagen)

Har under dagen i alla fall inte hetsätit, inte varit särskilt hungrig heller men ändå inte orkat tänka på att försöka banta eller följa någon diet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker att testa mitt minne lite. Det känns som att halva detta år bara har flugit förbi och när jag sitter här och försöker att tänka tillbaka så blir det bara som en tom lucka. Så, nu får jag ta och fundera lite här.. I februari fick jag ...

Sommarbilder..     Det blev en dag på stranden...     Hittills har jag haft en relativt skön sommar med den tredje veckan semester. Sista nästa vecka..   Har varit på två spaweekends (ena på ett mycket fint slott och andra i en mysi...

Meningen med livet, kall, livsuppgift osv.. Ord som cirklar runt i mitt huvud i princip dygnet runt nu. Inte för första gången heller.Det var nog inte förrän för ett par år sedan som jag började tänka på det. Innan handlade det mesta om vad som var k...

Jag inser mer och mer att jag, tyvärr, på ett eller annat sätt tagit mina vänner för givet genom åren. På något sätt räknat med att de alltid ska vara där och inte riktigt tänkt på hur viktiga de är för mig egentligen.    Det är väl nu, när det i...

Mer än ett år sedan senaste inlägget, som var på natten mellan nyår och nyårsdagen. Jag skulle nästan ha kunnat skriva exakt samma inlägg nyårsnatten detta år. Samma tankar, samma önskningar och mål. Med andra ord, inte så mycket har hänt i mitt liv....