Nyss tillbaka från en timmes terapi och jag känner mig lättad, yr, ledsen och glad samtidigt. På ett sätt har jag bara lust att bryta ihop, för det är tusen känslor inom mig just nu. Som om jag är totalt förvirrad och inte vet åt vilket håll jag ska springa. Huvudet värker och snurrar. Utanför faller regnet och mörkret men jag längtar ändå ut. Helst av allt skulle jag bara vilja springa ut på ett tomt fält, dricka regnet och kanske skrika.