Lördagsförmiddag vid frukostbordet. Klockan är 11. Jag känner mig helt handlingsförlamad. Vet inte vad jag har lust med. Det spöregnar ute, så det lockar inte precis att gå ut. Speciellt inte att springa. Samtidigt som jag känner att jag borde. Att det kanske skulle vara det enda som piggade upp.

Massor av saker skulle kunna göras men jag orkar verkligen inte resa mig härifrån. Varken fysiskt eller psykiskt. Känner hur minutrarna bara drar iväg och att tiden till att göra något meningsfullt den här lördagen bara försvinner. Kanske ska jag bara gå och lägga mig igen. Om inte sova så bara fundera. Ja, det ska bli skönt.