Förmiddag:

Känns som att hela min kropp stannat. Har inte "tömt magen" sen tidigast söndag. Svårt att få ut kisset också. Är som att allt jag äter bara fastnar i kroppen.

Åh, är så trött på att allt bara känns stressigt och onödigt. Livet är så tråkigt!!!

Eftermiddag:

Helt slut, vill bara gråta. Vet knappt vad jag ska ta mig till. Är arg också. Nästan på ett roligt sätt. Föreställer mig hur jag springer runt och gör grimaser åt alla som jag stör mig på. Dvs. helt vanliga människor. Och ovanliga med för den delen.

Får se om jag orkar teater ikväll. Samtidigt kommer jag få dåligt samvete om jag inte går. Och vet inte om jag blir så värst gladare av att sitta hemma heller... Men skulle verkligen behöva sova, suck.

Senare eftermiddag:

Jag finner just nu inga ord. Egentligen vill jag bara skriva om hur trött jag är på alla, hela världen. Men tankarna bara ropar tillbaka att det är mitt eget fel och att jag bara tycker synd om mig själv.

Just nu ser jag bara fel i allt som jag gör - och inte gör. Vad jag än väljer så finns det ju någon som tycker att jag gör fel.

Känns bara som att alla vill att jag ska vara duktig. Josefine som mådde bra och inte brydde sig så mycket var inget att ha. Hellre en Josefine som är tom på insidan men presterar. Orkar och klarar allt. Visar framfötterna vad hon än gör. Hur hon mår? Jamen hon tränar ju och sådär, så då mår hon väl bra. Något annat har hon inte sagt i alla fall.

Så naiv hon var som trodde att hon dög som hon var. Hon var ju både ful och konstig, och så vill vi ju inte ha Josefine igen. Blir bekymrad nu när hon lagt på sig, för hon tänker väl inte bli sådär lat igen?

När jag vaknade imorse undrade jag hur jag skulle orka med den här dagen. Gick och la mig för sent igår och det fick jag ta konsekvenserna för nu. Inte kul när jag hade fullt planerat schema. Lunchträning, terapi, teater..

Det sista bestämde jag mig för att hoppa. Kände mig alldeles för vimsig och nere för att orka med.

När jag skrev av det som jag skrivit under dagen nu, så är det som att jag knappt ens minns att jag har skrivit allt det där. Är som att jag inte över huvud taget minns något från de två senaste åren. Eller ens ännu längre tillbaka.

Tänk att jag minns min barndom, högstadie- och gymnasietid nästan som igår, medan det som jag upplever nu knappt händer. Jag hatar det. Jag önskar nästan hur.. nej, jag vet inte. Är bara så trött på det här hamsterhjulet. Trött på mig själv.

Imorgon ska i alla fall jag och Bea åka på spa över helgen och jag hoppas att det kan bli kul, även om det inte känns så nu. Kommer säkert bara att pratas om vikt, mat, träning, att Bea gått ner i vikt medan jag gått upp osv. Varför kan inte allt det där bara lämnas åt sidan någon gång!!?? Suck.