Har genom åren (sen jag första gången fick depression) grubblat mycket över att hitta meningen med mitt liv. Dels vad jag vill göra för min egen skull och dels för andras.

Det första är kanske inte så svårt egentligen. Det jag gör och på riktigt njuter av (oavsett om det är "bra" eller "dålig" njutning) borde ju vara något som jag gör för att jag vill göra det - alltså något som jag gör för min egen skull.

Men vad vill jag göra för andra? Vad vill jag bidra med till världen? Varenda gång som jag grävt djupare i den frågan har det bara slutat med att jag stressat upp mig och flytt iväg på något sätt.

Men ständigt finns frågan där närvarande som en stor pelare som jag försöker göra allt för att bara gå runt.

Innan jag somnade igår låg jag och funderade på just detta. Bl.a på att jag kanske först och främst borde göra något för de i min närhet. Det finns trots allt de som jag ser skulle behöva hjälp. Det är också en fråga som jag gärna undviker eftersom jag dels är rädd för att riva upp sår, och dels för att det är så svårt att veta hur jag ska agera vilket ju stressar mig.

Men kanske är jag skyldig att ta tag i det...