Varför har allt det ljusa försvunnit? Jag kan skratta och le, bete mig som vanligt. Men inuti känns allt bara fel. Varenda människa, varenda handling. Jag vågar inte tro eller hoppas. Vågar inte vara glad. När jag gick upp imorse var det som att någon sa "Vad gör du här egentligen? Varför är du kvar?".

Jag drömde som vanligt konstiga drömmar inatt. Minns bara små fragment men vet att det var "förbjudna" tankar som kom fram. Sådana som jag troligen har därinne hela tiden men som jag inte vill plocka fram.

Känns som att jag står mitt i ett krig där alla bara skriker. Jag vet att jag måste välja sida och därmed göra någon besviken. Väljer jag ingen alls så kommer jag att bli ensam.