Gå ut i trappen. Hämta vatten, tvätta rent tangentbordet. Är ju fullt av bakterier där nu.

Mani, mani, mani... Perfektion, renhet, en imponerande sida utåt. Tänk om...

Panik. Så fort något inte blir som planerat får jag panik. Trodde att kvällen skulle spenderas med Nicke men helt plötsligt blev det inte så och tvångstankarna börjar genast hoppa på mig. Plastbiten på marken, byta kläder, städa... Förbannade plastbit, just den kan jag inte få bort ur mitt huvud. Kommer sitta på min näthinna hela kvällen om jag inte går ut och kastar den. Tror jag ska ringa Jenna...

Pusslet känns så svårt att lägga. Alla bitar är så lika. Stormen blåser dem alla bort. Plocka upp och börja om får jag göra igen. Siffror som hoppar runt i skallen. Plus, minus, noll, hundra. Vad betyder de? Svaret på en gåta? Lösningen på ett problem? 

Mitt huvud känns så tomt samtidigt som det känns fullt. Kan inte du komma hit och röra om? Få mig att brista ut i skratt. Eller för all del - i gråt. 

Jag tror ibland att Darwin hade rätt. Bäst anpassad överlever. Just nu pågår en rensning av liven på jorden, och jag tillhör en av dem som kommer att dö ut. Det har gått för snabbt för mig. Jag är för långsam för att hinna med. Jag kommer inte kunna bidra med något i framtidens samhälle. 

Men än så länge lever jag ju kvar här och kanske låter evolutionen mig att göra det ett tag till. Än så länge får jag andas in livets väsen. För någon eller något kanske jag behövs?

Låt mig finna trösten i pennan. Låt solens strålar så småningom värma mig trygg. Låt smaken av maten ge mig glädje och välbehag. Låt mig en dag skratta åt allt som jag skrivit. 

Farmor och farfar, väntar ni på mig vid er stuga? Står ni där med gröten och skinksmörgåsarna redo? Med sjön precis utanför och i denna en liten eka från vilken ni kan fiska. 

Jag är så rädd för att gå upp i vikt. Tror att jag själv innerst inne egentligen blir mindre och mindre rädd för var dag som går, men är så svårt när alla runt okring ständigt ska kommentera. 

Vet inte hur många kommentarer jag fått om min kropp på sistone. Positiva, mindre positiva och nånstans däremellan. Båda mina systrar vet hur mycket problem jag haft med maten under de senaste åren. Ändå ska de tjata om vikt hela tiden.

Under förra helgen hälsade jag på Bea och jag vet inte hur många gånger som hon stod och ojade sig över sin "stora" mage och jämförde sig med mig som är så "smal och fin". I fredags sov Jenna över hos mig och kommenterade min "smala, fina midja" medan hon stod framför helkroppsspegeln och klämde besvärat på sig.

"Om jag blir fri från mitt tvång så kommer jag troligen att gå upp i vikt, så snälla - säg inte att jag är smal nu eftersom jag bara kommer att känna mig fet senare då", sa jag till båda och då skämdes de nog lite. Men jag vill verkligen inte höra en massa om hur min kropp ser ut, i alla fall inte viktrelaterade saker. Vill inte bli sedd som en vikt, som om det är det enda som är intressant med mig. Som en dramaserie som man följer med spänning. Jag är mer än så. 

Har varit så uppe i varv med saker på sistone, vet inte vad det är jag gjort som tagit sån tid egentligen. Men har i alla fall haft svårt att bara sätta mig ner och koppla av på kvällarna. Och när jag väl gjort det har jag varit så slut att jag inte haft energi till att skriva, haha..

Nu är väl i alla fall hösten här, även om det är en ganska varm period just nu. Jag gillar den här delen av hösten, början liksom. Får så mycket minnen. Från när man var barn och en ny termin började. Inte bara för skolan utan också för alla eftermiddags/kvällsaktiviteter. Kör, teater, stall, orientering...

När man på helgerna gick ut i skogen och såg träden bli allt gulare/rödare. Den där doften av blöt höstskog. När man plockade blåbär och bakade paj på när man kom hem. Kantarellerna i farmors kök. Hur kvällarna blev allt mörkare och regnigare, men desto ljusare och varmare blev det inomhus. 

Ja, hösten är inte alls så dum egentligen och vips så är ju julen snart här också. Därefter kommer alla de där tråkiga månaderna, men det ska vi inte tänka på nu.

Den här helgen har vi i alla fall varit nere i Småland på kräftskiva hos släktingar. Jenna sov som sagt över hos mig på fredagen, och på lördagen åkte vi ner dit tillsammans med mamma och pappa. Blev en riktigt trevlig tillställning. Både egenfångade och köpta kräftor. Har tidigare inte riktigt fattat hur man äter kräftor, men nu lärde jag mig att göra mer på rätt sätt och då blev det riktigt gott!

Har, under den mesta av tiden, känt mig väldigt glad och avkopplad. Tyckt att det varit riktigt trevligt att få umgås med människor. Kanske för att jag under veckorna är så isolerad i min lilla lägenhet (eller så liten är den väl inte iofs) och på jobbet mest sitter ensam inne på ett kontor. Vet att jag borde försöka komma ut och träffa folk oftare, men är så svårt när man.. Äh, jag vet inte.

Nu på söndagen åkte vi i alla fall hem igen och jag är tillbaka i min lya och borde varit i säng för längesen. Bäst jag försöker ta mig dit så fort som möjligt. Imorgon börjar en ny arbetsvecka med stressiga vardagar och gud vet allt. Men kanske överlever jag även denna.

Nattikatti.

Vad har hänt under senaste månaden? Jag har jobbat som vanligt, kommit iväg till psykiatriern, blivit utsatt för ett överfall (skriver om det i ett annat inlägg) osv. Framför allt har jag funderat mycket. Fram och tillbaka, fram och tillbaka...

Funderat över livet, på vad som är viktigt och på vad som egentligen är bäst för mig. På hur jag ska kunna gå vidare. Hur jag än gör känns det ju fel på något sätt och som att jag sviker hela världen. Som att det skulle vara bäst om jag bara.. Försvann. Alternativt levde ett så perfekt liv som möjligt utåt sett, så att hela världen tog efter mig och alla blev glada och lyckliga.

Från psykiatriern fick jag med mig några papper att fylla i som garanterat kommer visa att jag har OCD - tvångssyndrom. Kanske kommer jag få förklarat att jag har någon typ av ätstörningar också, jag berättade om min rädsla över att gå upp i vikt, mitt tvångsmässiga tränande och min försvunna mens. Han frågade hur mycket jag vägde och jag svarade lite undvikande att jag inte visste (trodde ju att jag hade gått upp en massa efter Mallorcaveckan).

Men såklart hade han en våg på rummet vilken han hänvisade mig till. Han gjorde en beräkning på mitt BMI och frågade mig om jag trodde det var bra. "Nja, det är väl lite på gränsen" sa jag. Han höll med och tyckte jag åtminstone kunde väga 3 kg mer, vilket väl känns ok.

Jag fick som sagt var några papper att fylla i, han dubblade dosen på min medicin och sedan vet jag inte vad som kommer hända. Ska dit igen på fredag så får väl se då.

Mest ut av allt skulle jag bara vilja prata med någon. Finns så mycket ouppklarat som ligger och trycker i huvudet och som jag skulle vilja spotta ut på någon. Skulle även vilja ha stöd och verktyg föt att kunna besegra de där elaka tankarna inom mig.

Har försökt att ringa beteendevetaren på min vårdcentral men inte blivit uppringd än. Snart har det gått en vecka så kommer nog inte att bli det, men avvaktar med att ringa igen tills jag varit hos psykiatriern. Kanske får jag en remiss till någon samtalsterapeut där.

Jag vet inte, men just nu känner jag bara attjag vill ta det lugnt. Har dragit ner på träningen och försöker att inte köra hårdare än vad jag känner att jag klarar av. Försöker slappna av mer på kvällarna och komma i säng tidigare (det går sådär).

Längtar efter att kunna koppla av och bara dkita i allt. Sluta att vara så rädd för allting hela tiden.

För den här oron som ständigt gnager i min kropp tar verkligen knäcken på mig.

Under de sista dagarna på Mallis skrev jag ingen dagbok, kanske för att inget speciellt hände eller för att jag inte fann någon ork/lust till det.

I alla fall så spenderades den sista tiden mest med solande, poolande, mat och ja.. Allt det vanliga. 

På torsdagen trodde jag att en katastrof hänt. Jag hade varit ute och sprungit och kommit tillbaka till hotellet då en ambulans körde förbi. Jag blir alltid lite orolig när jag ser ambulanser. Tanken på att den kan vara på väg till/med någon man känner slår mig och likaså gjorde den det nu. 

När jag gick upp och knackade på dörren till rummet öppnade mamma inte. Jag gick ner och kollade vid receptionen och det men där var hon inte heller. Klockan var nu över halv elva och det var då vi hade bestämt att vi skulle ses och äta frukost. Mamma är alltid noga med tiden.. Ambulansen jag såg förut åkte mot byns centrum, tänk om hon gått ner dit och...

Många tankar for förbi i huvudet. Jag letade både utanför och inom hotellområdet i ungefär en halvtimme innan mamma tillslut öppnade dörren till hotellrummet. Innan hon hann säga något förklarade jag utbristande hur mycket jag letat efter henne. Mamma i sin tur hade trott att det var jag som sprungit bort mig igen, så alltihop var ett missförstånd. Hon hade tydligen legat vid poolen hela tiden men gömd på något sätt, varför jag inte sett henne där. 

Lättnaden var i alla fall stor och antar att man varje gång någon "försvinner" sådär får sig en tankeställare. Att man aldrig kan ta någon för given, att man när som helst kan förlora någon. När man minst anar det.Tänker på de som försvinner och hittas olevande, alternativt inte hittas alls, på hur det måste kännas för deras anhöriga.

Men den här gången slutade i alla fall allting väl. Både mamma och jag "kom till rätta" och förhoppningsvis gör vi det även nästa gång, gången efter det osv. 

Jaja. Förutom småtjafs här och var så skulle jag sammanfatta Mallorcaresan som en bra vecka. Vädret var vackert varje dag, med klarblå himmel och strålande sol. Området var bra, det enda jobbiga var att inte så många kunde engelska. Men miljön är vacker och lite annorlunda mot vad jag sett på andra solsemesteröar. Lite "öppnare" på något sätt. 

Resan hem på fredagen gick problemfritt och pappa hämtade oss på flygplatsen. På kvällen avbröt jag för första gången på länge mitt i ett träningspass men det är en annan historia.

(Anteckningar från mobil)

En sak som är jobbig är allt prat om mat. Mat, mat, mat. Det är som att man tävlar i vem som har bäst förhållande till mat på olika sätt. Vem som vet mest om mat. Vem som kan äta mest och ändå vara smalast. Vem som kan äta minst och ändå bli fortast mätt. Vem som kan äta mest hälsosamt osv osv.

Även mamma och Bea har tjatat om maten otroligt mycket under tiden vi varit här. Varenda gång vi sitter på en restaurang så ska maten kommenteras på något sätt. "Oh gud vilken portion, hur ska du orka äta allt det där?" för att nämna ett exempel. "Hur ska du orka äta någonting ikväll?".

Det jobbiga är att de inte vet hur en såndär kommentar liksom stampar mig på tårna. De har uppenbarligen fortfarande ett normalt mättnadssystem, medan jag skulle kunnat ätit både min egen och deras mat och ändå orkat med en middag på kvällen. Tror jag i alla fall. Det är så det känns. Men troligen är det väl så att jag är mätt i magen men inte i hjärnan.

Idag har vi i alla fall gjort ett besök i Palma, trevligt men varmt!

Vi tog en taxi dit, tog ungefär 20 min, och när vi anländeblev Bea och jag först osams då jag sa att jag inte ville vara hennes privata fotograf under dagen - hon är en såndär som gillar att bli fotad på olika platser och lägga upp på instagram. Jaja, det löste sig sen.

Ett måste när man är i Palma är ju den stora katedralen, så vi började där. Eftersom jag är en "filminspelningsplats-nörd" så var det mesta jag tänkte på först Jönssonligan, men snart fann jag såklart mycket annat intressant där också. Jag faschineras mycket av gamla kristna målningar och andra föremål från förr. Och så miljön där inne, man kände sig riktigt liten! Det är helt otroligt att människor har lyckats bygga något så stort för flera hundra år sedan, utan maskiner och sådant. 

Efter katedralbesöket promenerade vi ner mot hamnen för att hitta ett ställe att äta lunch på. Efter mycket velande fram och tillbaka hamnade vi till slut på en pizzeria. Ingen av oss beställde dock pizza utan alla tog olika pastarätter. Jag valde en lasagne - en ganska stor med mycket ost på. Den hade säkert kunnat få en hundrakilos karl att storkna, men jag hade nog kunnat få i mig en till.

Bea stannade kvar i Palma under resten av dagen men jag orkade bara gå i några affärer innan jag kände att jag höll på att förtvina i värmen, så mamma och jag bestämde oss för att ta en taxi tillbaka ganska snart.

Resten av eftermiddagen tog jag det lugnt och höll mig nära hotellet hela tiden. Mestadels låg jag under parasollet och läste i min bok, löste korsord osv. På kvällen gick jag och mamma ut och åt på det vanliga stället. Jag "borde" inte ha varit hungrig efter lasagnen men jag beställde såklart in både förrätt och varmrätt. Champinjoner i vitlöksolja respektive grillad kyckling med pommes. Glömde säga att jag ville ha ris istället, börjar (otroligt nog) redan att tröttna lite på pommes haha. 

Mamma och jag satt ganska länge på restaurangen och pratade. Bl.a berättade hon om hur det var när hennes första barn föddes (vilket gick ganska dramatiskt till), Bea alltså. Jag tycker om att höra berättelser från när vi var små och allt som hände innan det. bland önskar jag att man kunde få se och uppleva det på något annat sätt än "bara" att titta på kort från den tiden. Göra en tidsresa typ, haha..

Innan vi gick och la oss satt vi i baren en stund på hotellet och för första gången på länge (någonsin) beställde jag in en läsk frivilligt. Jag har alltid ogillat allt som har med kolsyra att göra men nu ville jag plötsligt ha det. Tror det är att det där läskande ljudet när man häller upp det i glaset låter så himla gott, även om det kanske inte smakar lika bra enligt mig.

Ja, det var allt som hände den här dagen..

(anteckningar från mobil)

Alla på den här ön är smala. Typ alla tjejer/kvinnor man ser har 0 i fettprocent känns det som. Själv kommer jag gå upp minst tio kilo under den här veckan. Röven börjar redan kännas större och slappare. Synd att den dessutom har så ful form i övrigt. Typ fyrkantig. Kunde den åtminstone inte fått varit sådär sexigt rund?

Så här går ätstörningstankarna just nu och när jag läser dem igen så vill jag bara sucka. Vad är det för löjliga problem? Innerst inne skiter jag fullständigt i hur min röv ser ut så länge jag får må bra. Det är bara fru ÄS som tror att jorden går under om jag går upp några hekto.

Den här dagen har i alla fall varit lugn. Hetsvargarna har sovit hela tiden och ångesten åtminstone slumrat.

I matväg har hela dagen bestått av "förbjuden" mat i princip.

Till frukost vitt "farligt" bröd med ost och skinka samt såndär sötad youghurt. Till lunch tallrik med hamburgare, korv och pommes frites utan minsta lilla grönt. Till middag en förrätt med baconlindade dadlar (inte så onyttigt tycker den som äter paleo) och huvudrätt en stooor wienerschnitzel med strips. Frågade servitören om en annan sak på menyn som verkade intressant men fick höra att det var för mycket mat för mig. Han skulle bara veta hur mycket jag kan äta, haha. Men med tanke på schnitzelns storlek, som nästan till och med kunnat göra hetsvargarna nöjda om de varit framme, så kan man ju undra.

Förutom en joggintur imorse så har jag inte varit särskilt aktiv idag. Har inte orkat ta mig så långt utanför hotellet i den här värmen och därför mest legat vid poolen, växelvis i solen och skuggan. En stund gick jag ner till närmsta strand för att prova mina nya simglasögon som jag köpte igår, men de läckte ju bara.

Under middagen på restaurangen blev vi påhoppade av en såndär försäljare som går runt och säljer krimskrams, och för att vara snälla så köpte jag och Bea en varsin blinkande gummiring för de enda kontanter vi hade med oss. Det skulle vi inte ha gjort, för snart hade vi en försäljare per minut vid vårt bord som tyckte att vi kunde köpa av dem också. Att vi faktiskt inte hade några pengar kvar ville de såklart inte tro på, haha. 

Så mycket mer intressant hände inte den här dagen. Imorgon blir det troligen ett besök i Palma. 

(anteckningar från min mobil)

Om igår var kaos så har den här dagen varit i princip händelselös.

Hade tänkt vila idag men hade sådan joggabstinens att jag ändå gav mig ut en halvtimme i smyg imorse. När jag kom tillbaka blev det engelsk frukost på hotellet.  

Därefter fick jag gå bort till området där Bea bor och möta henne på stranden. Tog säkert minst 30-40 min så det var lite tufft i hettan, men skönt att bada sedan. Vattnet var inte riktigt lika varmt som igår men vilka vågor det var!

Till lunch blev det en påse chips och en jordgubbsmilkshake. Troligen den värsta lunch jag ätit på länge enligt hälsomaffian, men Bea ville inte gå till någon servering och jag hade ingen bättre fantasi än så.

Hela dagen lång så låg vi bara där på våra solstolar. Läste i våra böcker, löste korsord, tog ett dopp då och då.. Avkoppling när den är som bäst. 

På kvällen blev det mat på samma ställe som igår. Den där lunchen var nog inte så bra för jag var nu på hetshumör och ville bara vräka i mig. Men istället för att beställa in pizza eller något annat väldigt hetsvänligt så tog jag in en kyckling med curry då jag, när jag slappnade av och lyssnade på kroppen, kände att jag behövde proteiner och speciellt kyckling var jag då sugen på. 

Vilken liten portion, tänkte hetsvargarna när maten kom int men jag lyckades i alla fall få i mig den ganska långsamt utan att slafsa i mig. O istället för att beställa in någon söt dessert fick idag en espresso avsluta kvällens måltid, vilket fick hetsvargarna att somna tillslut. 

Så bjöds det också på någon specifik Mallorcansk likör. Smakade som munskölj ungefär

Mamma gick tillbaka till hotellet medan jag och Bea tog en runda i affärerna, är mycket trevligare att gå runt på kvällen än på dagen när det är så varmt. Bl.a gick vi in i en liten rolig kinesisk butik med ett sortiment som sträckte sig från allt mellan barnleksaker och porrfilmer. Jag gjorde dock inget fynd.