Idag har jag påbörjat min utrensning och "iordningsskapande". Har gått igenom skåp och lådor. Kastat, sorterat, lagt i "skänkes"-högen osv. Så himla skönt att rensa ut och skapa mer luft här inne. Slippa ha miljontals saker som ligger runt omkring och stressar upp min hjärna så mycket ännu mer. 

Har gjort klart hälften ungefär. Har värstingarna kvar - garderoben och skrivbordet med alla papper m.m Tar nog itu med det imorgon - om jag orkar. Kan inte ligga allt för långt i framtiden och sätta upp för mycket att göra på en gång, då rusar hjärtat iväg och huvudet. Måste ta en sak i taget just nu. Först rensa ut och sedan fortsätta att bygga upp. 

Bygga upp kallar jag det då det känts som att allt på något sätt har rasat.Är inte precis första gången det känns så och därför är det väl inte direkt något dramatiskt. Och denna gång kommer jag heller inte att kunna bygga upp allt för evigt, men det gör inte så mycket så länge jag åtminstone kan få behålla det ett tag. Jag varken hoppas eller tvivlar. Bara låter det vara och försöker att stanna upp och andas emellanåt. Tugga maten ordentligt och långsamt. Njuta av ögonblicket då jag lagar den. Åtminstone ibland. Inte sätta upp krav på hur jag ska leva och vara för att sedan bryta samman när det misslyckas. Det är väl ungefär så jag tänker. 

Nu hinner jag tyvärr inte sitta här i skymningen i köksfönstret och skriva mer, för om 10 minuter blir jag hämtad och ska åka skidor. För första gången i vintern. Känns jättekul och jag hoppas att min yrsel ska hålla sig i schack och inte ställa till det. Ska bara försöka att skratta och ha kul, även om jag är lite nervös för backarna...

Måste smörja mina stackars händer också. Lika torra som trä och kliar. Och ändå är jag ju så noga med att använda vantar. Tror jag. 

Hej.

Den här bloggen har jag valt att kalla "Resan till mig själv" då det är lite av dess syfte. Att resa. Till mig själv. 

Kan man det? I så fall är det nog en resa som aldrig tar slut - inte så länge man lever i alla fall. Men det är nog också det som är meningen, hela livet är ju en resa där detta "mig själv" ständigt ändras. I alla fall i mitt liv. 

Men vad vore en resa utan att upptäcka nya platser? Ingen resa alls, eller hur. 

Mitt mål har förut alltid varit att hitta en fast punkt. Att skapa någon slags plattform som jag ska kunna stå på i hela mitt liv. En trygg punkt är alltid bra att ha, men att försöka leva utan att lämna denna plattform är kanske att ta vatten över huvudet. 

Nu bestämmer jag mig bara för att skapa en blogg där jag påbörjar (eller fortsätter) min resa. Exakt vad den ska handla om vet jag inte ännu. Jag låter bladet vara oskrivet. Ibland kanske jag kommer att skriva varje dag med inlägg på precis allt vad jag har ätit och detaljer som "jag vaknade, gick upp och duschade/.../ och nu ligger jag i min säng, godnatt", och ibland kanske jag bara skriver ett inlägg i månaden, i halvåret eller så. Vi får se.

Ha det gött.