Önskar verkligen att jag kunde leva i nuet. Sluta tänka framåt hela tiden. Känns ibland som att jag ständigt försöker kämpa för att få det bättre längre fram. Men dit kommer jag aldrig. Som om jag springer, blir jagad, hinner stanna en stund men snart kommer "vad det nu är" ikapp.

Jag vill göra så mycket. Jag borde göra så mycket. Men jag kan inte skilja på vad jag borde och vad jag vill. Nu har jag ca tre timmar kvar av den här dagen och ska klämma in allt det där. Städa prydligt, motionera klart, stressa, betala räkningar, hitta på något meningsfullt. Kanske får jag köra på min dagordning ändå, eller att-göra-lista. Det känns kanske bra just nu men är rädd för att det inte är tillräckligt "bra" enligt terapin och att det ska stressa upp mig. Men det finns ju inget som säger att jag måste göra det varje dag, det är ju kanske bara idag jag behöver det för att komma igång lite?

Till att börja med ska jag städa upp lite snabbt och hälla upp ett varmt bad..

Skönt.. Tvånget sa åt mig att gå ut och gå också men har faktiskt ingen lust. Vill sitta här i mitt mysiga köksfönster i min varma tröja och strumpor medan vintern utanför (som faktiskt har kommit nu) är vacker.