Jag önskar att jag kunde behålla känslan jämt. Av att duga. Av att inte vara rädd. Av att saker är enkla.

Jag älskar inte det jag ser, snarare tvärtom. Men just nu tar det inte över mig. Väntar bara på att det ska göra det. Väntar på att någon utifrån ska komma med sin pekpinne igen. Tala om för mig att jag minsann är fel.

Det blir alltid fel, hur jag än gör - så varför bry sig? Jag åt för mycket på julbordet igår och det var fel. Strax ska jag gå och träna och det är också fel. Men att låta bli är inte rätt det heller...