Klockan är nu runt 22:30 och jag är trött. Väntar på att tevattnet ska koka upp. Är kanske inte lika ledsen som förut men fortfarande nere. Det halvt skär i hjärtat liksom.

Är så trött på världen , trött på nuet. Det händer så mycket konstigt just nu. Både i mitt eget liv och i samhället. Folk bara bråkar och bråkar. Det är ständigt tjafs om invandring, jämlikhet, brottslighet etc. Och jag kan liksom inte ställa mig någonstans. Är trött på allt gapande från båda hållen. Är ju bara samma och samma och samma som sägs hela tiden.

Jag har fått en del beröm på jobbet idag och borde vara glad, men nej jag är bara ledsen och vet inte hur det ska bli. Trivs ju rätt bra men känner mig samtidigt så ung så man undrar om man ska "passa på" att göra något annat...

Åh suck, den där tvångsterapin imorgon.. Kan de inte bara inse att jag har en ätstörning och behandla mig för det istället? Kunde inte jag ha berättat det från början istället för att krångla till det så.

Nu är jag sådär ledsen igen utan att jag vet varför. Det är som att saker och ting är lite för bra. Känner mig inte riktigt närvarande, allt bara rullar på. Om och om igen.

Orkar inte med den där skitterapin. Förlåt, jag ska vara tacksam som får hjälp, men jag vet inte vad meningen med den är. Jag vet inte om jag vill eller orkar förändra något just nu.

Jag känner en kärlek som gör så ont. Jag är så rädd för att förlora alla. Familjen, Nicke... Hur ska han stå ut med mig? Han som är så social och framåt, medan jag bara sitter som ett fån. Ful är jag också.

Vet inte vad jag vill just nu. Jag vill inte gå hem, samtidigt som jag är måttligt sugen på gymmet. Tänk om man hade någon vän att träna, eller bara gå i skogen, med.

Längtar faktiskt lite till imorgon då det är orientering åtminstone. Men ikväll får jag nöja mig med löpband och spinning..