Vet inte om teatern bara är ett måste eller något som jag jättegärna vill men inte orkar med. Är som att jag står med en fot i varje värld och inte kan välja var jag hör hemma. Kan inte ens känna vem jag är längre eller vad jag vill. Totalt tappat bort mig själv.

Det sitter inte i hur jag äter. Det är hur jag lever som spelar roll.'

Det finns inga känslor som är rätt eller fel.

Kom ihåg att olika personligheter också är en personlighet.

Kom ihåg att den elaka rösten inte orkar skrika hur länge som helst.

Lite motion är bättre än ingen alls.

Jag är en av de som har svårt att fullfölja projekt, så är det bara.