Varför måste jag må så här? Varför är det som att ledsen- och gladhetshormonerna ständigt krigar i min kropp och resultatet blir att humöret svänger som en berg- och dalbana? Vill bara gråta men det kommer inga tårar. Försöker att skratta men det blir inte äkta. Jag fylls av kärlek, sorg och vemod på samma gång. En press varvat med lugn. Skulle vilja ställa mig någonstans ensam och bara skrika. Få släppa ut allt utan att någon ser eller hör mig. Men jag vill inte vara ensam heller...