Hälsa. Kalorier. Fett. BMI. Övervikt. Socker. Kolhydrater. Träning. Muskler. Kondition. Styrka. Fitness. Bikini. Väga. Mäta. Äta..

Jag är troligen inte den enda vars hjärna numera upptas till en stor del av dessa ord. Så pass mycket att hela livet i princip bara handlar om det. Rädslan för att gå upp i vikt får mig i perioder att glömma bort mina egentliga viljor och drömmar. Glömma det som verkligen betyder något.

Men åtminstone har jag väl mer och mer kommit till en insikt. Att mitt beteende inte fungerar, att det är slöseri på mitt liv. Och det är jag glad för - att jag åtminstone i tanken vet att jag inte vill göra så här, även om det i nuläget känns svårt att bryta mönstret. Att jag åtminstone har en vision, att även om jag kommer nå friheten eller inte så känns det skönt att tänka på den. Att åtminstone få drömma om den en stund.

Jag tänker inte förneka eller försöka glömma bort att jag har problem, utan ständigt vara öppen och ärlig mot mig själv gällande dem. Men ibland är det skönt att "ta lite semester" från dem, fokusera på annat och inte förstora upp problemen för mycket. Ibland kanske de inte är så farliga som man tror...

Idag har varit en stressig dag, troligen för att helgen står i dörren. Stressar alltid som mest när helgen närmar sig. Denna gång en stor helg dessutom - midsommar. Och helg betyder för min bullhjärna mer mat och således mer träning, ännu mer mat och extra promenader. Annan prestation utöver träning, såsom städning, ordna med saker... Allt för att "förtjäna" maten. Man förtjänar ju inte midsommarbord om man inte motionerat i timtal innan och städat rent varenda vrå i huset.. Sedan måste man ju ha så mycket av allting också. Tänk om jag bara kunde äta som en normal människa, så mycket som jag känner för, utan prestationer och utan tvång. Och utan kompesation.

Fy, fy, fy. Midsommar som ska vara något trevligt, en tradition med god mat, dryck och lekar. Och allt jag tänker på är hur mycket jag ska äta och träna för att kunna göra det. I min hjärna pågår redan planeringen för fullt. Har redan idag köpt en påse chips att ha när jag kommer hem från firandet imorgon kväll. Varför? Dels för att fru gluff i mig vill ha något att äta när hon kommer hem, och dels för att undvika att istället länsa skåpen. Finns en påse chips kan jag äta ur den och se det som fyllenattkäk, och sedan nöja mig när jag ätit tillräckligt. Finns inga chips riskerar jag att, i min fylleångest då jag inte kan tänka klart, i panik slänga ihop allt möjligt från köket i ångest och äta enda till morgondagen. Så fungerar jag, och då väljer jag hellre chipspåsen. Den känns tillåten, inte allt för ångestfylld, även om det såklart är onyttigt osv.

Men men, om vi lämnar bullsnacket en stund. En stressig dag som sagt, men åtminstone inte så nedstämd. Inte i början i alla fall. Dock har jag under hela dagen på kontoret i princip skakat av frusenhet och förgäves försökt värma mig med te och kaffe. Suttit på stolen i fosterställning nästan. Är ju inte direkt sommarväder ute, och på mitt kontor blir det extra kallt då det ligger i en slags källare kan man säga. Usch.

Jag är en frusen person i allmänhet, annars hade jag kunnat tro att det berodde på min vikt. Kollade den imorse, som jag gör en gång i veckan även fast jag borde sluta, och den hade trillat ner igen. Ändå har jag ätit mer den här veckan och jag känner mig något fylligare, på ett skönt sätt, än vad jag gjort på sistone. Men men, vad vet jag om hur väl vågen stämmer? Och dessutom är det ju bara en siffra. Även om den där siffran tyvärr verkar betyda allt för fru bulle..

Mest av allt vill jag bara få tillbaka mensen, som varit borta snart ett halvår nu. Om det beror på vikten eller min stress vet jag inte, kanske en kombination. Känner jag efter så känns det väl som att lite mindre träning och mer vila och ordentlig mat inte skulle skada, men det vill ju tyvärr inte de där rösterna i skallen lyssna på. Jag försöker på något sätt att hitta en strategi där jag kan lura dem långsamt, men det är svårt.

Nåja. Jobbet var som vanligt idag. Stirra in i datorskärmen, varvat med bensträckor, Facebookchat (usch), lyssna på P1, fika osv. Efter arbetsdagen stod styrkepass på schemat, även om jag inte kände ett dugg för det. Men det är inte ett särskilt långt pass så jag kunde väl lika hjärna köra det, tänkte jag och orkade inte bråka med tankarna. Så jag satte mig i några maskiner, lyfte några vikter och det gick väl helt okej. Åtminstone blev jag varm och slapp frysa.

Mitt i passet kom en okänd man fram och frågade vad jag har för tid på milen, då han sett mig springa mycket sa han. Svarade min tid på mitt senaste lopp (mellan 50 och 55 min) och han såg förvånad ut, ungefär som att han trodde att jag skojade. Jag som tränar så mycket borde väl klara en bättre tid ungefär. Han sa inte det utan något i stil med "okej..bra". Orkade inte bry mig så mycket, men fick ändå upp tankar om hur dålig jag är som inte lyckats bättre på så många år. Även fast jag borde tänka att min nuvarande tid är bättre än förra årets. Men nej, det duger inte enligt de där rösterna.

Handla, promenera hem, promenera en halvtimme igen från och till nästa affär (tvånget sade att jag behövde mer motion, trots redan totalt en timmes promenad + gymmet) och handla ytterligare några saker där, blä. När jag kom hem var jag så trött och hungrig att jag trodde jag skulle svimma. På min icke ätstörda tid hade jag gjort iordning en macka medan jag lagade maten, men det fick jag inte för bullarna. Jag hade ju redan ätit ett mellanmål idag så...

Tillslut fick jag i mig middag i alla fall, under så pass stor stress att jag knappt kände smaken. Tvånget sa åt mig, att mellan tuggorna, springa och kolla om jag stängde av spisen, värma maten ytterligare i mikron (fast den redan var kokhet), kolla om kranen droppade osv. Alltid ska dessa tankar komma när jag försöker sitta i lugn och ro och äta. Kanske för att jag är så spänd på att äta i övrigt, att när jag väl gör det så blir det ett tillfälle då "allt måste vara perfekt".

Nåja. På dagens meny stod stekt strömming med senapssås och potatismos. En ganska rejäl portion säger såklart fru Ätstörning, men det kanske behövdes säger jag. Det var första gången jag åt strömming tror jag, eller det kanske är samma sak som sill? Ja det är det nog, bara det att det ena finns på väst och det andra på östkusten eller nåt. Även om de flesta tuggorna som sagt intogs under stress så tror jag det var gott i alla fall. Ska nog ta med det som blev över till midsommarbordet hos mina föräldrar imorgon.

Efter middagen sprang jag runt som en dåre i lägenheten av stress. Huvudet kokade och marken gungade av yrsel, så här stressad har jag nog inte varit på länge. Tvånget sa åt mig att städa, städa och städa. Peta damm under stolsben, torka av strömbrytare och annat helt onödigt. Sedan skulle jag såklart ta en promenad till. Dock kanske det var lika bra då jag lugnade ner mig något under den promenaden. Promenerade på det där sättet som gör promenader harmoniska och inte bara till ett moment av kaloriförbränning. Gick i långsam takt och dagdrömde om saker som inte har ett dugg med alla bekymmer att göra. Skönt.

Så nu har jag äntligen funnit ro här framför datorn, om än väldigt sent dock. Vad man missar tid när man har tvång.. Borde gå och lägga mig snart då jag har en del timmars sömn från i veckan att ta igen, och ska väl inte upp allt för sent imorgon heller. Ja jag erkänner, jag måste träna innan midsommarmaten. Om det regnar måste jag väl gå till gymmet, vilket jag helst vill slippa. Drömmer om en joggingtur i ett behagligt väder. Har under flera år (även innan jag blev ätstörd) haft som tradition att varje midsommarafton ta en långpromenad på lantstället nära mina föräldrar (tror det började med att min familj bråkade, av någon anledning brukade det bli bråk på just midsommarafton, och jag gick ut för att slippa höra) och jag skulle väl kunna göra det till en skön joggingtur imorgon kanske. Jaja, får väl se.

Nu ska jag nog lösa lite soduko/korsord och lyssna på någon film eller något, och sedan försöka ta mig till sängs. Har skrivit rätt långt ser jag nu (och antagligen bara rabbel, orkar inte läsa igenom just nu).

Natti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag försöker att testa mitt minne lite. Det känns som att halva detta år bara har flugit förbi och när jag sitter här och försöker att tänka tillbaka så blir det bara som en tom lucka. Så, nu får jag ta och fundera lite här.. I februari fick jag ...

Sommarbilder..     Det blev en dag på stranden...     Hittills har jag haft en relativt skön sommar med den tredje veckan semester. Sista nästa vecka..   Har varit på två spaweekends (ena på ett mycket fint slott och andra i en mysi...

Meningen med livet, kall, livsuppgift osv.. Ord som cirklar runt i mitt huvud i princip dygnet runt nu. Inte för första gången heller.Det var nog inte förrän för ett par år sedan som jag började tänka på det. Innan handlade det mesta om vad som var k...

Jag inser mer och mer att jag, tyvärr, på ett eller annat sätt tagit mina vänner för givet genom åren. På något sätt räknat med att de alltid ska vara där och inte riktigt tänkt på hur viktiga de är för mig egentligen.    Det är väl nu, när det i...

Mer än ett år sedan senaste inlägget, som var på natten mellan nyår och nyårsdagen. Jag skulle nästan ha kunnat skriva exakt samma inlägg nyårsnatten detta år. Samma tankar, samma önskningar och mål. Med andra ord, inte så mycket har hänt i mitt liv....