Ett motto som jag började använda mig av för lite mer än ett år sedan var "Låt barnet i dig komma fram". Jag märkte att det hade många fördelar när det gäller kampen mot de mörka tankarna. Barnet i mig är ju inte rädd för att misslyckas, ser inte meningen i att kämpa i onödan för att göra andra nöjda och så har hon en livlig fantasi som gör det lättare att drömma.

Att låta barnet i mig komma fram har hjälpt mig i många lägen, men en balans måste man såklart kanske hålla det på. Ett tag gick det så långt att jag i princip trodde att jag verkligen var ett barn igen och började leva som om jag vore 10 år. Kunde nästan få för mig att farmor och farfar levde och att jag skulle åka till dem och hälsa på och ibland kände jag ett sug efter att ta fram barbiedockorna, eller gå till lekparken etc.

Lite kul på ett sätt, mindre bra på ett annat antar jag. Jag vill ju kunna acceptera att jag faktiskt inte är ett barn längre och att den tiden aldrig kommer tillbaka hur mycket man än vill. Mycket har förändrats och jag har sett mer av världen nu vilket gör att jag aldrig kommer tänka på samma sätt. Men så är det ju i princip för alla som växer upp och behöver inte enbart vara något negativt (även om man ofta känner att barndomen var så mycket lättare - fast den troligen inte ens var det). 

Men i vissa stunder tar jag fram barnet inom mig, bl.a har det varit en bra metod mot ätstörningstankarna. Eftersom jag i grund och botten inte är rädd för mat eller har kroppsnoja, det är bara en del av mig som vuxit fram p.g.a olika händelser men som kanske kan övervinnas av barnets självsäkerhet. För någonstans borde ju ändå den självsäkerheten finnas kvar och åter kunna växa sig större.

Idag har jag känt mig lite piggare i alla fall. Fortfarande trött men i alla fall orkat stå på benen och träna till och med. Dagen har gått fort och imorgon har redan halva veckan gått. Snart är det väl vinter om det ska gå i den här takten..

Jaja, om regnet vill försvinna ska jag försöka njuta mer av den sommar som förhoppningsvis väntar. Längtar så mycket efter att få sitta på min bänk i parken och sola på lunchrasten..